Norska onlinetidningen Næringsliv har levererat listan över världens mest svåråtkomliga platser, och på den finns (självklart) mitt absoluta drömresmål: Antarktis.
Antarktis kan endast besökas i sommarhalvåret (alltså mellan ungefär november och mars), då kan temperaturen stiga upp mot tio plusgrader. Förutom att det är kallt här - det kallaste som mätts är -89,2 grader - ligger också Antarktis genomsnittlig 3000 meter över havsytan, vilket gör det svårt för människor att vistas här i längre perioder. Detta är faktiskt något som forskas i på de 82 stationerna (bl.a. Norge, USA och Ryssland har permantenta forskningsstationer här nede), hur vår hjärna reagerar efter lång tid på dessa höjder.
Kul kuriosa är att endast tre barn i världen kan skylta med att de fötts på kontinenten, ett argentinskt och två från Chile.
Sedan 1959 har Antarktis varit en zon för fred och vetenskap, och alla aktiviteter styrs av Antarktisfördraget. I 1991 blev kontintenten dessutom världens största naturreservat och numera finns det regler för hur många turister som får gå i land. Hos IAATO kan man läsa mer.
Vill man trotsa svårheterna åkar man dit i januari när djurlivet är rikast, och man skall vara förberedd på extrema priser - omkring 40 000 kronor ligger en biljett på (har man tur får man tag på en sista-minuten-biljett). Mer info finns här, här, här, här, här, här och här.
Man skall dock vara klar över att helt till sydpolen kommer man inte med researrangörerna. Den punkten ligger ca. 80 mil in på kontinenten, precis vid den amerikanska stationen McMurdo. Och dit tar man sig endast om man skaffar sig relevant arbete. ;-) Vill du resa till en av Sveriges stationer kan du klicka in dig här.
Nästa på listan är Charles Darwins ö, nämligen Galapagos. Maximalt 150 000 personer får årligen besöka ön och stränga regler för avfallshantering och bruk av färskvatten försvårar också turismen hit.
Galapagos, eller sköldpaddeöarna som många säger, är egentligen tretton öar och tillhör Ecuador. Öarnas position är ungefär mitt på ekvator och det var här Darwin forskade sig fram till sin naturligt urval -teori.
I 1959 blev öarna nationalpark och landytan är därmed skyddat område. Nu bor omkring 15 000 människor här och desto fler djur. Några arter som endast finns på Galapagos är landiguana, jättesköldpadda, galapagospingvin, galapagosskarv, galapagoshäger och olika finkar.
Kul kuriosa är att norska äventyraren Thor Heyerdahl kom med den kontroversiella teorin att det funnits människor på öarna innan fransmannen Fray Tomás de Berlanga kom dit i 1535.
Gillar man konstiga djur och vill åka till Galapagosöarna så finns mer info här, här, här, här, här och här.
Det är inte vemsomhelst som kommer in i Kuba. Speciellt svårt är det för amerikanerna som har en ansträngd politisk relation med landet.
Kul kuriosa är att på Kuba är utbildning och sjukvård gratis (endast på denna lilla ö finns mer än 60 000 utbildade läkare) och att tusentals på tusentals lärare och hjälparbetare har skickats till mer än åttio länder för att jobba och hjälpa.
Det har varit väldigt svårt att ”turista” på ön, fast de senaste åren har detta börjat ändra sig. Principerna har lagts åt sidan och utländska företag har fått köpa in sig i kubanska bolag. Stora turistcenter finns längs den sandiga kusten, och stranden på halvön Varadero i Havanna som är på listan över världens tio bästa finns här. Det är dock svårt att få en inblick i kubanernas liv, som turist. Invånarna hålls borta från de tillresande eftersom överflödet lockar många att prostituera sig.
Man får räkna med att betala mycket mer i turistområden än på resten av Kuba. T.ex. kostar en pizza 40 gånger det normala priset, och restauranger o.d. har särskilda lokaler för turister. Den annars gratis sjukvården vet också att ta betalt. Halvt statligt, halvt privat styrda ägnar de sig åt plastikkirurgi, och vänder sig till turister.
En annan underbar strand ligger längst ut på Kubas västra spets, långt bort från turism och kommers. Själva stranden är lugn fast den lockar en hel del dykare eftersom det uppenbarar sig en hel värld av vackra koraller och grottor om man går i sjön. Stranden har fått sitt namn efter Maria La Gorda - tjocka Maria. Det sägs att för länge sedan rövades hon bort från sitt hemland och att hon sedan lämnades på just denna strand. Här försörjde hon sig vid att erbjuda logi och andra tjänster till resenärer som hade vägarna förbi.
Besöker man Kuba skall man också avnjuta drinken som föddes här någon gång i början på 1900-talet; Mojito. På La Bodeguita del Medio i Havanna kunde man ofta se Ernest Hemingway sitta – med en Mojito. Sedan hjälpte han till att göra den världskänd också, med hjälp av sina romaner.
Originalreceptet lyder såhär:
4 cl ljus rom
2 cl limejuice
2 tsk strösocker
Ett par kvistar färsk mynta
Sodavatten
Först häller man limejuicen i ett högt glas, sedan tillsätter man sockret och rör om till det löser upp sig. Därefter lägger man i den färska myntan och krossar det hela med en muddler. Till sist häller man över romen, tillsätter massa isbitar och fyller upp med sodavatten. Rör om, garnera med mynta och: voila!
(Och glöm för all del inte visumet.)
Här finns turistsiter: Cuba Travel, Harmony Travel erbjuder salsaresor, Västindienspecialisten, Afro-Caribbean, dessutom erbjuder i det närmaste alla resbyråer paketresor till Kuba.
Myanmar – eller Burma om man så vill – är hårt kontrollerad av en militärregim, och har intill nyligen inte varit tillgänglig för turister utifrån. Reser man hit skall man vara förberedd på otaliga säkerhetskontroller och vägspärrar, och kreditkortet kan man lämna hemma; här fungerar endast kontanter.
Landet är republik i Sydostasien och gränsar till bl.a. Kina och Thailand. För närvarande är det inbördeskrig i landet, mellan regeringen i syd och folket i norr. Namnet Myanmar erkänns av FN men inte av bl.a. USA, eftersom USA (och Sverige) inte heller vill erkänna militärregimen.
Fascinerande kuriosa är att landet har mer än 500 000 soldater i tjänst, och därmed har en av de största arméerna i Asien. Detta till trots för att Myanmar inte har några yttre fiender.
Myanmars demokratiska opposition har vädjat till omvärlden att inte handla med, investera i eller turista i landet. Detta för att handel, investeringar och turism gynnar militärregimen. Bl.a. har det framkommit att man med hjälp av tvångsarbete och tvångsförflyttningar fräschat upp områden för att locka dit turisterna (i samband med ”Visit Myanmar Year” 1996-1997).
I Sverige har bl.a. Select Travel AB och Jambo Tours slutat att erbjuda resor till Myanmar efter att Svenska Burmakommittén gjorde dem uppmärksam på den faktiska situationen i landet. Om man ändå vågar trotsa oroligheterna och åka hit välkomnas man av en rik kultur och några av de vackraste stränderna längs med hela den bengaliska viken! Det kan dock vara rätt svårt att resa i landet på egen hand, det bästa sättet är ofta att ta hjälp av en lokal researrangör.
Myanmar sägs förresten vara Asiens mest renläriga Buddhistiska land. Buddhismen som tillämpas tillhör Theravada eller Hinayana, och anses vara den närmaste som Buddha förkunnade efter att han kommit till insikt om livet.
Världens Resor, Läs och Res och Road to Mandalay (i övrigt en mycket vacker hemsida, väl värt ett besök), ger dig mer information om "det gyllene landet".
Nordkorea präglas av en sträng regim och har extremt få utländska ambassader. Turister som försöker ta sig in i landet upplever gång på gång att de nekas åtkomst, uppenbarligen av ingen anledning alls.
Efter andra världskriget tog kommunisterna makten norr i landet medan en västvänlig regim bildades på södra delen av den koreanska halvön. Båda "länderna" hävdar att de har rätt till den andra halvdelen av halvön.
"Kul" kuriosa är att Nordkorea har en död sittande president. Landet är ett såkallat nekrokrati, vilket innebär att Kim Il Sung (som ursprungligen tog makten efter andra världskriget) för evigt blir sittande som president. I stället har man upprättat ett nytt högsta ämbete, som presidentens son Kim Jong Il sitter på.
Mer att läsa, och info om hur man tar sig hit finns här och här. Och här finns en intressant artikel (på norska men what the heck).
Naturpärlan Bhutan i Himalaya har en klar gräns på hur många som får besöka landet varje år. Man måste dessutom komma dit i arrangemang med en godkänd turoperatör och kan endast flyga med ett flygbolag; landets egna Druk Air (Åskdrakens flygbolag).
Fram till omkring 1970 var landet rätt så isolerat fast den nuvarande kungen har försiktigt öppnat upp för omvärlden. 90 % av invånarna ägnar sig åt jordbruk och skogbruk och ekonomin i landet är en av världens minsta efter västerländska mått. Vattenkraftspotentialen är stor, men regeringen ogillar utvecklingspotential som riskerar störa den idyll man fortfarande lever i här.
Det Bhutanska samhället är ett av de mest slutna i världen och möjlighterna att turista är begränsade till vissa utvalda områden och till hög kostnad.
Konstig kuriosa är att alla bhutaneser måste bära sin nationaldräkt fram tills klockan 18:00 varje dag. Dessutom säger man att invånartalet är 2 000 000 när det egentligen bara är 600 000. Detta för att få vara medlem i FN.
Den bästa tiden att resa hit är under våren och hösten, eftersom monsunen råder om sommaren och på vintern kan det vara svårt att ta sig fram.
Lime Travel erbjuder paketresor för ungefär 36 000 per person. Här är dessutom en länk till Uma Paro, ett hotell som kan få vem som helst att vilja packa väskan. Swed-Asia Travels har resor till Bhutan, det samma har förstås Världens Resor och dessutom Gränslösa Resor.
Att få visum till Libyen kan vara en svår utmaning, men kommer man från ett land med goda diplomatiska relationer så är man långt på väg. Se till dock att visumet är i ditt namn och inte per grupp, stora grupper har nämligen en tendens att nekas åtkomst.
Libyen gränsar bl.a. till Egypten, Algeriet och Medelhavet. Landet har en spännande bakgrund, med en kulturmix från det Osmanska riket, Italien, Storbritannien och Islam. I dag är det ett självständigt kungadöme med ett väldigt långt namn; Den Stora Socialistiska Arabiska Folkrepubliken Libyen. Under ledelse av Khadaffi har landet sitt helt egna politiska system, en blandning av arabnationalism, islamism och socialism. Khadaffis Gröna Bok berättar mer.
Trevlig kuriosa är att landets före detta president Habib Bourguiba införde fler rättigheter för kvinnor än något annat arabiskt land. Han var dessutom emot att de skulle bära slöjor.
Längs norra kusten är det medelhavsklimat, längre syd torrt ökenklimat. Mer än 90 % av Libyen är öken, eller nära nog. Sandstormar förekommer ofta.
Åker man hit skall man vara förberedd på att det är skräpigt och slitet, med polis och kontroller på många ställen. Alla skylter är dessutom på arabiska och man hittar väldigt få som talar engelska. Dock är människorna extremt vänliga och gästfria, man bjuds på mat och husrum, och poliserna kollar mest att allt är bra. Kom ihåg att det är inte tillåtet att resa omkring på egen hand, man måste ha en libysk guide med sig.
Kon-Tiki erbjuder jubileumsresa i 2007. Faktum är att Libyen verkar vara det svåraste resmålet på listan. Jag hittar knappt någon som erbjuder resor hit. Möjligen fixar de "vanliga" turoperatörerna det.
No comments:
Post a Comment